Turist javisst

Efter dagens kurs checkade jag in hotellet å softade lite. Redan efter 10 minuter hade jag tappat tidsperspektiv å trodde klockan var bra mkt mer… Vad sakta tiden går när man är själv. Det märks så väl att jag är van att träffa folk å prata med massa olika människor, småprata, hojta nåt när man går förbi eller slänga lite käft… På kursen blir det mest att lyssna å diskutera i grupp men pratar, det gör vi inte…   

Jag hittade nån resturang som jag hoppade in på. Beställde Ražnjići och blev glatt överraskad. Gud så gott det var, bra service oxå. Efter lite kaffe på maten tog jag en promenad och som tur var hade regnet slutat. Hamnade vid Katarinahissen och Mosebacke. 

 Jag hann tyvärr bara strosa runt en kort stund innan regnet började igen, eftersom det blåste en del var det inte helt lätt att försöka hålla i paraplyet och ha en avslappnad promenad,  jag gick till tillbaka till hotellet å ringde maken istället.

Annonser

2 thoughts on “Turist javisst

  1. Agneta

    Haha! Där är vi nog lite olika du och jag. Jag trivs i mitt sällskap, känner mig aldrig ensam och saknar sällan att umgås/prata under kursveckorna. Det är snarare så att jag väljer bort sällskap och umgänge för att vara med mig själv. 🙂

    Svara
    1. LindasHundliv Inläggets författare

      Det gick rätt bra till sist, kanske upplevde jag det värre för att jag är van att vara så rörlig! När jag väl landat på hotellet igen så kändes det rätt okej!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s