En riktigt människa eller bara nåt att fnysa åt?!

Hej, säger jag till kvinnan utanför affären. Hon sitter där nästan varje dag, hon ler å hälsar tillbaka. Idag sa hon även, jag är hungrig! Jag uppfattade inte riktigt, tog ett steg närmare, frågade vad hon sa…

Hungrig, upprepade kvinnan och gjorde en gest med handen mot munnen. Jag nickade å sa, jag köper en macka åt dig. Kanske förstod hon vad jag sa, kanske inte.   Men språket hennes ögon talade när jag kom ut med hennes påse, det tog man inte ta miste på. Jag överräckte lite frukt, bröd, smoothie, drickyoghurt, kyckling och halloweengodis. 

Oavsett anledningen till att människorna vi kallar tiggare sitter och ber om hjälp, från tidig morgon till sen kväll, så är det inget roligt ”jobb”. De saknar sin familj, de blir kanske hånade, spottade på och många ägnar dem knappt en blick, än mindre ett hej!

Vi lever i överflöd, lite kan vi väl unna våra medmänniskor! Jag skänker pengar till Cancerfonden, Unicef, flyktingarna, skänker kläder och saker till hjälporganisationer. 

Varför skulle jag inte då kunna offra en tjuga, femtiolapp eller kanske t o m en  hundring, till någon jag hälsar på flera gånger i veckan, till någon som tackar mig personligen, till någon som blir glad för yoghurten hon får, till någon som börjar kännas som en granne eftersom vi träffas å hejar så ofta.

Om jag någongång hamnar i en svår situation, kanske i ett nytt land… Då hoppas jag att någon hjäper mig! 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s