Nu är det snart dags igen, för hundars (och djur i övrigt) helvete… Vi har förberett vårt nyårsfirande med Adaptil i väggen och zylkene i magen. En rejäl rastning utanför stan och sen blir det landet på kvällen… Natten tillbringar vi nog enligt tradition puttrandes på motorvägen, där hörs fyrverkerierna mindre, men man ser bra. Hundarna är dessutom trygga i bilen. På så vis skyddar vi dem mot de värsta fyrverkierna!
Inez blev skrämd av en smällare när hon var unghund, två killar kastade ut den från ett fönster 😦 Sånt kan man inte skydda sig från, skadan är redan skedd. Adaptil och zylkene hjälper oss mkt, inte helt, men det tar udden av det otäcka och hon är fortfarande pigg och alert.
Drömmar har ännu inte blivit rädd, men jag förebygger ändå, vet hur lätt det kan hända! Drömma blir mest orolig och skäller, springer för att kunna se ut och vill ”ta de jäklarna”. När hon inte ser nåt går hon och lägger sig på toaletten å lugnar sig lite och vi låter henne vara. Efter en stund kommer hon ut igen. Däremot är jag lite skraj att Drömma ska få kramper av stressen som sen inte går att lösa med stesoliden. Det svåra är ju också att krampen kan komma flera dagar efteråt, så man vet ju inte när faran är över, men Sen Drömma började med medicinen så har jag inte sett någon kramp så det känns iaf lite skönt. 🙂
Alla har inte möjlighet att fly till landet, alla har inte bil, men många har hundar som mår dåligt. Hur för ni för att skydda hjälpa era älsklingar?!
Gott Nytt År!