Ja visst gör det ont när knoppar brister, av Karin Boye. Jag kan inte mer av dikten, men just den här raden kom jag att tänka på idag. Det var fullt med vår i luften, fåglar kvittradet och det smällde å knastrade som bara den när björkknopparna brast.
Jag satt på landet och hade just tagit paus i vårstädande, idag var det fönstren som fick sig en omgång tillsammans med dasset. Maken hölls i husvagnen och pysslade, det är en del småplock där inne innan man kan ha det som gäststuga.
Hundarna sprang omkring omkring, busade och hade godissök i svår terräng, ingen plan gräsmatta här inte, nä de fick jobba lite ute i ruffen för att komma åt gobitarna! Det verkade göra dem trötta för nu ligger båda tjejerna och tar det vääääldigt lugnt!
Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Karin Boye Sällskapet
Ja vad hände med det fina vårvädret? Blev det aprilväder i mars?
Lindas Hundliv med Inez & Drömma 