Etikettarkiv: inez

Så tråååkigt

I en vecka har Inez bott i hage för att minska belastningen på tassen så frakturen kan läka. Jag tyckte att det gick skapligt bra att hålla henne i stillhet, men idag rann bägaren visst över.

Husse berättade att hon hoppat och studsat i kopplet på lunchrastningen. När jag var ute på kortis så var det samma visa, inklusive lite bocksprång. Sen stod hon och vrålgnällde när vi åt mat. Intensivt och högt! Så kan vi ju inte ha det…

Men Inez är såååå duktig när husse lägger om bandaget, hon bara ligger på sidan, alldeles still och låter husse pyssla om henne och linda in tassen varje morgon.

Nu har Inez och jag tränat lite HtM postitioner och ”gamla” tricket-plocka klossar i hink. I början slog hon mest runt klossarna utan att försöka ta dem, men efter ett tag kunde Inez kanalisera energin och lyckades plocka i alla klossar OCH efter ett par försök, låg även locket å plats👍🏻

Inez i fångenskap

I flera veckor har Inez haltat. Eftersom hon även har ont i ryggen så är det inte konstigt att hon går orent ibland! Den här gången blev ryggen bättre efter behandlingar, men hältan har fortsatt. Korta koppelpromenader gjorde ingen skillnad. Tanken på att tassen skulle ha en fraktur kom upp och jag bokade tid hos veterinären.

Mycket riktigt ett ben typ mitt i tassen var av och hade så smått börjat läka. Men eftersom Inez inte riktigt bryr sig om (förstår) att hon har ont så fick vi börja använda en skena som vi lindar på varje morgon och tar av efter sista rastningen. 

Inez har fått en egen liten hage att vara i så hon inte busar med Drömma, hoppar upp i soffan eller jagar katten, men den är fruktansvärt tråkig. Så tråkig att man trots att man är rädd för kompostgaller numer flyttar på dem och sen pressar sig ut i friheten. Inez hoppar gärna upp i soffan eller galopperar ut i köket när hon fick lite tid utanför lås och bom🙈

Igår försökte jag aktivera Inez med hennes favoritaktiveringar, plocka klossar i hink och sätta ringar på pinne. Hon var så speedad att hon inte lyckades sätta på mer än en ring och lägga två klossar i hinken. Natten tills idag bröt hon sig ut ur natthagen TRE gånger på bara några timmar och det genom att välta gallret och HOPPA över, inte så bra kanske, så natten som kommer får vi hitta  en annan lösning. 

Nu är det ”bara” två veckor kvar att ta det lugnt, men veterinären sa att vi fick öka promenaderna om hon blev helt oregererlig, så det blir nog kanske lite längre promenader veckorna som kommer!

Torsdagsträning

Torsdagar är Inez och min träningstid. Från början var det tänkt att vi skulle träna rally, men det är inte alltid vi har skyltar/bana. En sån dag var det idag.

Jag hade redan innan bestämt att vi skulle träna kontakt och lite apportering. Kontakten gick hyfsat, men apporteringen var helt sjukt dålig. Inez bara tittade på mig och såg frågande ut! I munnen? Är du inte klok? Nån har ju bitit på den! 

Eh jaa Inez, det är DU som ”slemmat” på den, det är ju en av dina gamla apporter!

Aldrig, sa Inez, jag tror inte på vad du säger! Vi lade ner träningen för den här gången 😝

Vi fokuserade på stadga i stå och runda kon istället, det gick betydligt bättre, men runda kon är ganska svårt ibland…  

 Tack för idag Inez❤️ 

Påskpromenader

Äntligen har Drömma, Inez å jag kommit igång med vårt hundliv igen. Det har varit lite si å så med det sen Drömma fick sin diagnos, vi har gjort några tappra försök, men den rätta känslan har lixom aldrig infunnit sig. Nu i påsk har jag umgåtts med hundvänner och gått promenader två ggr.👍 Idag var vi i Sörsjön och gick 5:an. Sju mattar och 15 hundar njöt av vårsolen och det hela avslutades med fika och gruppfoto vid sjön!  

Sådan matte…

Ja så brukar man ju säga… Sådan matte, sådan hund, eller om det egentligen är sådan husse, sådan hund, ja ja, sak samma…

Idag har vi haft ensamtid Inez å jag, vi har varit på behandling. Inez har haft ont i ryggen ett tag och får det då och då, hon har ju spondylos. Jag tror att Inez snedbelastar eller kompenserar så hon blir spänd och får ont. Nu var det dags att få bort det elaka ”göra-ontet”. Inez hade tid för ultraljud och vi har varit där flera gånger tidigare. Det funkar bra och Inez vet att hon får frolic, så hon är rätt nöjd 😉

Den här gången var det även dags för mig att få en liten behandling. Jag har fått det förr och har blivit av med spänningarna. Nu har det varit mkt på jobbet, både med långa arbetsdagar, problemlösningar och med nya arbetsuppifter så spänningarna i axlar och nacke hade blivit lite väl kraftiga. Tur att det finns hjälp att få!

Med en förkylning som bråkat till å från i kroppen, men aldrig brutit ut har gjort att träningen har gått i stå. När tiden äntligen finns så känner jag mig lite hängig eller har ont i halsen. Min kropp mår bäst av att träna och jag tycker dessutom att det är roligt att träna… Nu hoppas jag att det blir bättre i kroppen så jag kan köra i gång med träningen igen och få tillbaka rörligheten.

Det är irriterande att inte kunna träna. Jag vill ropa ”gymmet here I come”, jag saknar stället!

Min BFF

Inez är min BFF (best friend forever om någon undrar…)

Hon hänger med mig i vått å torrt, knusslar aldrig när det är dåligt väder, springer när jag springer, vilar när jag vilar, blir glad när jag är glad å vill alltid hitta på saker med mig. Hon ställer alltid upp när jag frågar.

Idag frågade jag om hon skulle följa med på en powerwalk runt Strömmen, som skjuten ur en kanon stod hon i givakt vid ytterdörren och nästan hoppade i selen själv. Jag tänkte att den där pw:n är väl mest att glömma för Inez har gått å blivit lite dryg å nosig på ”äldre” dagar. Hon tycker att hon kan nosa när hon vill, strunta lite i när jag ropar och såna saker, men jag älskar henne ändå. Alltså tänkte jag att jag hellre hade ett lite långsammare tempo och trevligt sällskap. Men döm av min förvåning när Inez tog selen som tecken på arbete och knappt nosade alls. Hon travade på jättefint och rätt var det var hade vi börjat jogga! Bra gick det och hon hade ett perfekt tempo, precis lagom med mig. Om jag sprang aningen snabbare föll hon över i galopp och lade sig framför istället och blev utan att jag frågade, min draghjälp. Vi sprang i intervaller och tog det lite lugnare när vi gick. Inez har ju problem med ryggen å för mkt ny slags träning på en och samma gång kan ju slå tillbaka och det vill jag inte.
Vi gick av i ca tio minuter och då fick Inez nosa lite igen om hon ville, fast det gjorde hon knappt.

Det var så härligt med sällskapet och vi hade sån där teamkänsla som Martina Haag pratade om i Svett&Ettikett. Att man skulle ha en teamkänsla och jobba för varandra och peppa i stället för att tävla mot varandra hela tiden. Just joggningen gjorde vi oxå enligt Martinas devis som hon pratat om i vinterpratet på P1, fast jag gick mest för att jag får ont i benen inte för att jag inte orkar!

Tack älskade Inez, mattes lilla raggsocka för att du är min BFF och alltid står vid min sida, redo att hänga med mina utmaningar! Nospuss till dig

20140617-231458-83698875.jpg

Idag var det sprakigt kan jag lova

1 maj och årets första rallytävling på klubben. Den här gången hade vi valt klasserna avancerad och mästare, till hösten blir det nybörjare och fortsättningsklasserna. Jag var med både som tävlande och som funktionär.

Jag brukar ha ganska mkt nerver på spänn när det är tävling, men idag gick det förvånandsvärt lugnt till inombords. Inez och jag hade startnummer nio och gick in med bra attityd. Slalomet började bra, men så hoppade Inez till, kanske att jag trampade henne? Jag vet faktiskt inte. Sen strulade ett sidbyte som inföll nära honnören och jag tappade fokus. Vi tragglade oss igenom flera skyltar på högersidan. Inez var långt ifrån mig, och både framför och yvigare än jag vill, men det beror ju på min osäkerhet och kroppsspråket. Hon var iaf glad och sprallig och det är huvudsaken.

När det varit sidbyte igen och Inez hamnat på den lugna, trygga ”vänstersidan” så skärpte jag till mig, sträckte på ryggen och körde restrerande skyltar, och det gick faktiskt riktigt bra! Ända till sista skylten som var hopp över ett hinder. Inez hoppade jättesnyggt, MEN satte sen av i världens kareta ut från plan med målinriktad blick, som skjuten ur en kanon. Vad hon sprang till är jag inte säker på, men fin fart hade hon 😉 Diskad för att hunden lämnar plan… *suck* Nåja, det var en riktig sprakhund idag och hon gjorde nästan knut på sig själv i sin sprallighet, så jag är rätt glad ändå. Jag har ju hellre en diskad, glad och sprakig hund än en vovve som är låg, inte vågar ta för sig och tycker livet är pest!

Inez och jag på CBP:s KM 2009

 

Det bästa utav allt är att jag har haft roligt med min kära raggsocka och att vi förhoppningsvis blir ett aktivt tävlingsekipage igen!

Så trots de låga poängen och diskningen så tyckte jag det var både givande och roligt. Nu ska jag bara börja träna lite mer oxå så kanske vi kan ta lite kvalificierade poäng på tävling snart.