Agilitytävling på LBK

Den här tävlingen åker jag på varje år! Bra anordnat, bra, banor, bra folk… ja bra helt enkelt!

Det var sista inplanerade agilitytävlingen för mig och Drömma den här säsongen.

Vi var anmälda till två agilitylopp. Hopploppet struntade vi i, jag tog hellre en kortare dag.

I det första loppet hade vi startnr 1 och vi körde på. Inte riktigt lika fullt ös som vi brukar, men snabbt! Drömma satte alla kontaktfält och hela slalom, vilket annars brukar vara vår Akilleshäl… MEN så kommer hon ut för långt och klarar inte hela långhoppet så hon drog på sig en rivning-5 fel. Retligt, men loppet var så härligt att jag inte är bitter överhuvudtaget. Vi kom två och hade bra tid. Nästa gång, blir det vi som sätter nollan👊🏻 I andra loppet hade vi många fina sekvenser, men jag gjorde ett misstag och Drömma ett annat, men jäklar så roligt vi hade! Foto: Leona Örtenberg

Hela dagen var rolig! Roligt med så fina lopp, roligt att hänga med agilityvännerna och roligt att träffa och få krama om kompisar jag inte träffar så ofta!❤️

Dagens galenskap är över

Då var man hemma igen efter mååånga timmar på resande fot och agilitytävling.
Dagen levererade "häng" med knäppa kompisar och fina lopp, både med och utan resultat. Några av kompisarna fick med sig både pinnar och diplom hem. Drömma och jag blev dock resultatlösa, men fick två härliga lopp med oss i bagaget.

Lite otippat dock när Drömma helt plötsligt springer rakt emot publiken för att hälsa?! Det blev en disk när hon hoppade hindret tillbaka, men jag samlade mig skapligt trots att hon även gick bredvid balansen så såg jag till att hon tog kontaktfältet innan vi fortsatt banan färdigt! Film från idag.
Härligt med hejarklack😃❤️👍🏻

Man är inte riktigt klok

Nä så är det, man måste vara lite galen som frivilligt ställer klockan på 4:30 för att bli upphämtad 5:15 och ge sig iväg på agilitytävling. Men vi kommer ha kul och än så länge verkar vädret vara okej så det blir nog men bra dag!

Håll nu tummarna att jag orkar hålla i
Drömma så pass att vi klarar att sätta kontaktfälten… Det börjar bli enformigt med alla femmor för att Drömma har för bråttom å inte stannar.

Sov gott!

Agilitytävling på klubben

Sååå, nu har vi avverkat vårens agilitytävling på klubben. Välbesökt, perfekt väder, glada människor och duktiga hundar! På förmiddagen var jag bara funktionär, men efter lunch var jag både funktionär och tävlande. Det är väl inte de bästa förutsättningarna att tävla, men man vill ju ta chansen när man är på hemmaplan. 

Första loppet var ett hopplopp och Drömma gick som tåget. Bra fart å svängar och allt kändes så lätt. Det visade sig stämma, vi gick nämligen och vann, men det var tight uppe i toppen!

Efter ännu mer funkisjobb och avsaknad av koffeinpåfyllning blev jag oerhört trött. Jag piggnade dock till lite, men hade inte så skarpt fokus… Vilket såklart resulterade i urflippad Drömma och dunderfiasko. Vi klarade iaf hinder 1-2 och halva balansen… å slalom (på andra försöket)! Nåja, jag är nöjd ändå och lite glad över att jag orkade vara funkis hela dagen och att klubbkompisarna frågar om jag är okej med uppgifterna och om jag orkar. Det är uppskattat❤️

Vi är på gång

I lördags for vi iväg till Kinnared för att tävla lite agility. Två hopplopp och ett agility. Jag samåkte med klubbkompisen, skönt att slippa åka själv så pass långt. De senaste tävlingarna har varit i ridhus och jag har slappnat av lite för mycket, inte jobbat tillräckligt. Drömma anser (med all rätt) att då kan hon oxå lajja runt å allt blir katastrof.

Den här gången var jag fast besluten att jobba och det verkade Drömma också vara. Vi träffade Emelie och Lille Bengt där och några andra rasfränder, sånt är alltid kul. Emelie och jag peppade och hejade på varandra och hade jätteroligt. Träffade även träningskamrater från grannklubben och hade jäkligt kul med dem. Men jag gjorde aldrig nån moonwalk över startlinjen som vi pratade om (istället stod jag på nästsista hindret och tappade banan) men nu har jag köpt koffeintabletter för att motverka det att det händer fler gånger. Jag glömmer lixom dricka kaffe när jag är iväg och min kropp är ju van vid att få en viss mängd…

Drömma och jag kom runt alla tre loppen, en nolla och två femmor. Ibland kan man ju undra varför man gör ett byte och glömmer fånga upp hunden och därmed får fem fel istället för ett felfritt lopp och pinne, för det hade vi fått, tiden var jäkligt bra. Men nu ska jag träna bakombyten och öka min medvetenhet om var Drömma är och hur snabb jag måste vara. Men vi hade jäkligt roligt och allt kändes så flytigt och lätt, missarna är lite retliga, men jag är faktiskt nöjd över loppen ändå. Nu fick jag bekräftelse på att vi kan köra jäkligt fina lopp OCH att kontaktfälten faktiskt börjar sitta 🙂

Nu blir det att planera fler tävlingar och se till att ta de där jäkla agilitypinnarna som vi haft stolpe ut på en hel säsong, i år är vårt år!!!

 

 

Två i en är inget för mig

Jag hade två mål med dagens agilitytävling, ha roligt och träna kontaktfält på tävling. DET gjorde vi, men så mycket mer lyckades vi inte med.

I första loppet hade jag en övertaggad Drömma= dunderfiasko, i andra och tredje loppet skärpte vi till oss och gjorde några fina sekvenser, men i sista loppet konstaterade jag att iaf mitt huvud tagit slut redan på banvandringen.

Att träna hårt i veckan, tävla HtM på fredag och sen tävla agility på söndag, nä det är kanske inte min grej…🙈 eller så var det helt enkelt så att jag fått min ranson av rosetter för den här veckan… Eller så var det genrepet inför nästa veckas tävling?! 😂 Genrep ska ju gå dåligt säga det ju!

Nåväl, en trevlig dag med vänner fick vi iaf, många rosetter till träningskompisarna blev det, även om inte vi drog vårt strå till stacken den här gången…

Agilitykurs

Drömma och jag har gjort det igen, gått kurs! Vi i klubben tar då i då in utomstående instruktörer över en dag/helg och roar oss i flera timmar med att nörda agility.

Den här gången var det Maria Alexandersson som instruerade, samma som sist! Jag gillar hennes stil och hon hittar lätt rätt nivå i bryter ner övningen så den passar varje individ och man känner ändå att man får göra/lära sig jättemkt, fast man fastnar på detaljnivå ibland.

Vi började banvandra 22 hinder, 44 stod uppmärkta. Sen diskuterades olika möjligheter med handling och vi satt igång. Drömma och jag (ja kanske mest jag) tränade blindbyten och tvingade blindbyten första omgången, både i detalj på kombination och så sprang vi hela 1:a banan på 22 hinder. Svettig och nöjd gick man av banan. Vad kul vi hade och så lätt det kändes när man väl gjorde rätt och hade tajmingen👍🏻

Andra omgången, banvandrade vi hinder 22-44 och gjorde samma sak, diskussion och genomgång av alternativ och så körde vi igång. Här fastnade Drömma och jag på jakko och eftersom vi inte kunde det så bra blev det rätt mkt teori och nötning av det. Jag fick jättebra tips att jobba vidare med och fick också svar på varför inte Drömma svarat bra på handlingen tidigare. 

Omgång tre fick vi köra bana, det var fortfarande hinder 22-44 som gällde, vi struntade i jakkon och körde med ”vanlig” vändning där, gjorde sen en snygg slalomingång, rättade till tajmingen i ett framförbyte och redde ut lite snurrigheter. Sista kombinationen avslutades med blindbyten och en push som vi fick jobba lite med. Jag var trött både i huvud och ben, Drömma började även hon bli lite trött å ”bråkade” med mig så benen var nästintill darriga efter alla försök å explosions-springningar. Men till slut fick vi till det och Maria avslutade med BRA-där ser du, man ska inte ge upp!

Maria sa i början av dagen att hon ville att vi skulle utmana oss själva och pressa oss lite mer. Det lyckades hon med och nu har jag både lite ont i benhinnorna och lite träningsvärk!🙈

Hatt-/maskeradagility

Idag har vi varit både funktionär och tävlande på en inofficiell agilitytävling. Det var en tävling med en extra twist.. nämligen utklädnad!

Drömma å jag var Ronny å Ragge, missade tyvärr att ta kort på oss… men det fanns massa andra fina kostymer!

Drömma å jag diskade oss, mest för att jag inte jobbade som jag skulle… men vi fick till några fina sekvenser. 😃 När tävlingen var avslutad så provade jag att köra hoppbanan igen. Då gick det minsann skiiitbra å vi löste den fint och jag lärde mig vissa saker som jag inte vetat om tidigare. Drömma är en signalkänslig hund och om jag gör ett bytet utan att tänka igenom det, så blir det inte bra. Ett bakombyte framför en tunnel säger helt klart sväng även om jag hinner upp jämsides och det står ett hinder framför nosen! Men nu vet jag👍🏻

Vad hände egentligen 2016

Vad som hänt ute i världen har ni nog själva koll på. Men i mitt liv?! Ja där hände ingenting, men ändå en hel del. Jag kommer inte ens ihåg allt utan tar hjälp av mina foton.

 Jag har gått på några konserter, men ångrat att jag missade Bråvalla festivalen. Det har jag rått bot på till 2017!

Drömma har haft EP-anfall, under hennes skendräktighet och då bestämde jag i samråd med veterinär att kastrera henne. Under konvalescensen kom ett anfall, men ”peppar peppar” sen dess har vi faktiskt klarat oss.

Jag och Drömma har gått freestylekurs och några endagskurser för agilityinstruktör och varit på några hundrelaterade föreläsningar.

Agilityn börjar äntligen bli rolig igen, jag bestämmer mig för att inte ha prestationskrav på planen. Vi ska bara ha roligt! Kör så det ryker å fnittra så mkt du kan lixom👍🏻 Pinnarna i hoppklassen trillar in och Drömma fixar ett hoppdiplom nästan på helt egen hand! Vi lyckades även knipa en tredjeplats på KM, slagna av två SM-förare.

Jag har kört på med yogan med instruktör en dag i veckan och utövar även en hel del hemma. Känner mig mindre stressad och börjar kunna glädjas åt småsaker. Minsta lilla, kan dock göra att jag faller dit igen, men det är lättare att ta sig upp. Ångesten ligger och lurar, men håller sig för det mesta i schack. Fler och fler vet att jag mått dåligt och det känns lättare att försöka vara social när folk vet om iaf en liten del. Jag har tagit tag i mitt kompisliv, en fika lite då och då! Men många gånger orkar jag bara vara hemma. Jag orkar lite smått börja träna både hund och mig själv lite mer regelbundet. Gym, sjukgymnastik och även hundpromenader. Jag provade även på Crossfit en gång under hösten, jättekul, men blev alldeles för illa däran kroppsligt för att jag ska kunna köra.

Mitt i sommaren var jag ponnymorsa på Connemarariksen och blev så kär att jag började titta på att börja rida igen och evt dela foderhäst med dottern.

Det där med att fota har i flera år varit ett intresse, i år har jag flera gånger fått bilder publicerade i lokala gratistidningen MeraNorrköping, fått förfrågan från Norrköpings stadsmuseum och Upplev Norrköping om de får publicera några av mina bilder på deras instagram och Facebooksidor. Även tidningen Hej Östergötland har publicerat en bild. Himla roligt tycker jag. 

Oj jag höll på att glömma… Jag kom ju tvåa i en fototävling och fick ett fint pris komponerat av Mattias Lindh.

Jag förstås varit ute en hel del i naturen och vid sommarstugan. Det har varit ett jobbigt, men roligt och fint år! 

Man gör vad man kan

Mmm så är det. Man gör vad man kan till nyåret för att skydda/underlätta för hundarna. Det finns ju olika preparat att ta till och så motion och aktivering såklart. Så mkt motion kan jag nog inte skryta med denna vecka eftersom jag haft fullt sjå med att tänka på olika saker som kommer påverka mitt liv på olika sätt. Att gå långpromenader i stan är inte att tänka på och ut till skogen har jag inte kommit. MEN aktivering däremot har jag lyckats med… idag fick de spela aktiveringsspel och äta tjurmuskel👍🏻

Imorgon blir det nyårshoppet för Drömma och mig och efter det lite godissök på eftermiddagen och märgben på kvällen och så en åktur på E4:an runt midnatt. Så mkt kan jag säga att man ser iaf många fyrverkerier, men slipper höra oljudet! Det har blivit tradition hos oss och det är minst 6:e åter vi åker på roadtrip🙃🚘🎉